Erkänn klavertrampet SVT!
Det har stormat rejält kring SVT:s kommande hundserie, ”Huset fullt av hundar”. Efter massiv kritik drar nu de ansvariga öronen åt sig och försöker rädda upp situationen genom att gå ut med ny information, där man förnekar eller dementerar de grundförutsättningar för programmet som ursprungligen fanns.
Det började med Peter Nyrén, som har beställt programmet från SVT, gick ut i en artikel i Aftonbladet och förnekade att det rörde sig om en dokusåpa. ”Det är ett program om hur familjer hittar den hund de vill ha. De får lära känna sex hundar och sedan välja vilken som passar dem bäst.”
Detta ter sig märkligt, då det i den ursprungliga annonsen som SVT lade ut på sin hemsida, där de sökte efter familjer som ville ställa upp i programmet uttryckligen stod: ”Längtar du efter hund? SVT vill ha dig och din familj i ny dokusåpa.” Ännu märkligare är att denna annons tagits bort och ersatts av en ny, reviderad text.
På den nya informationssajt som lagts upp på SVT:s hemsida de senaste dagarna, heter det också: ”Huset fullt av hundar är ingen dokusåpa där hundar röstas ut vecka efter vecka.”
Ändå gick SVT ut med ett pressmeddelande i december där det bland annat står: ”Under veckan minskar antalet hundar när familjen, dag för dag, väljer vilka av hundarna som de vill lära känna bättre. I slutet av veckan gör familjen det slutgiltiga valet. Då ska de välja den hund som kommer att bli deras nya familjemedlem.”
På produktionsbolagets hemsida, där man också annonserade efter villiga familjer, stod det så här: ”Varje program kommer att handla om tio hundar och en familj som tillsammans med en hundcoach och en massa olika roliga händelser och uppdrag till slut blir en hund och en familj. Bland annat kommer minst fem hundar att få flytta in hos er och det är hela tiden familjen som väljer vilka hundar som skall få fortsätta att bo kvar.” Den annonsen är också borttagen. (I oktober samtalade jag med en av de ansvariga på produktionsbolaget som berättade att det i originalkonceptet (som kommer från USA) rör sig om tio hundar, men att man lyckats få ner antalet till sex hundar.)
På informationssajten bagatelliserar man nu programmen, jämför inspelningarna med att lämna hunden på hundpensionat eller hos bekanta under semestern, samt påstår att hundarna behandlas med respekt.
Sanningen är att SVT blivit taget på sängen av den folkstorm som programkonceptet står för. Omplaceringshundar reduceras till varuprover. 60 hundar deltar i inspelningarna och det innebär att 50 av dem får vara med om en stressframkallande omplaceringsvolta helt i onödan.
Därefter återgår de till sin ursprungssituation som varken SVT eller produktionsbolaget tar något som helst ansvar för. SVT må kalla det respektfullt. I själva verket handlar det om ett förakt för såväl inblandade hundar som för de licensbetalande hundvänner som man nu försöker föra bakom ljuset. Men att försöka rädda upp en katastrofal situation genom desinformation fungerar sällan. Därför uppmanar jag i stället SVT att erkänna sitt klavertramp och stoppa programserien!
Jeanette Thelander
Journalist och hundägare
Det började med Peter Nyrén, som har beställt programmet från SVT, gick ut i en artikel i Aftonbladet och förnekade att det rörde sig om en dokusåpa. ”Det är ett program om hur familjer hittar den hund de vill ha. De får lära känna sex hundar och sedan välja vilken som passar dem bäst.”
Detta ter sig märkligt, då det i den ursprungliga annonsen som SVT lade ut på sin hemsida, där de sökte efter familjer som ville ställa upp i programmet uttryckligen stod: ”Längtar du efter hund? SVT vill ha dig och din familj i ny dokusåpa.” Ännu märkligare är att denna annons tagits bort och ersatts av en ny, reviderad text.
På den nya informationssajt som lagts upp på SVT:s hemsida de senaste dagarna, heter det också: ”Huset fullt av hundar är ingen dokusåpa där hundar röstas ut vecka efter vecka.”
Ändå gick SVT ut med ett pressmeddelande i december där det bland annat står: ”Under veckan minskar antalet hundar när familjen, dag för dag, väljer vilka av hundarna som de vill lära känna bättre. I slutet av veckan gör familjen det slutgiltiga valet. Då ska de välja den hund som kommer att bli deras nya familjemedlem.”
På produktionsbolagets hemsida, där man också annonserade efter villiga familjer, stod det så här: ”Varje program kommer att handla om tio hundar och en familj som tillsammans med en hundcoach och en massa olika roliga händelser och uppdrag till slut blir en hund och en familj. Bland annat kommer minst fem hundar att få flytta in hos er och det är hela tiden familjen som väljer vilka hundar som skall få fortsätta att bo kvar.” Den annonsen är också borttagen. (I oktober samtalade jag med en av de ansvariga på produktionsbolaget som berättade att det i originalkonceptet (som kommer från USA) rör sig om tio hundar, men att man lyckats få ner antalet till sex hundar.)
På informationssajten bagatelliserar man nu programmen, jämför inspelningarna med att lämna hunden på hundpensionat eller hos bekanta under semestern, samt påstår att hundarna behandlas med respekt.
Sanningen är att SVT blivit taget på sängen av den folkstorm som programkonceptet står för. Omplaceringshundar reduceras till varuprover. 60 hundar deltar i inspelningarna och det innebär att 50 av dem får vara med om en stressframkallande omplaceringsvolta helt i onödan.
Därefter återgår de till sin ursprungssituation som varken SVT eller produktionsbolaget tar något som helst ansvar för. SVT må kalla det respektfullt. I själva verket handlar det om ett förakt för såväl inblandade hundar som för de licensbetalande hundvänner som man nu försöker föra bakom ljuset. Men att försöka rädda upp en katastrofal situation genom desinformation fungerar sällan. Därför uppmanar jag i stället SVT att erkänna sitt klavertramp och stoppa programserien!
Jeanette Thelander
Journalist och hundägare
erknn_klavertrampet_svt.pdf | |
File Size: | 44 kb |
File Type: |
Öppet brev till Eva Hamilton
Hej Eva,
Jag ser att ni planerar en ny dokusåpa, ”Hund i familjen”. Eftersom jag själv har erfarenhet av och kunskap om hundar som har tvingats bryta upp ur relationer under sin valptid, så tycker jag att det är en fruktansvärt dålig programidé. Programidén utgår ju från att djur är ”saker” som kan behandlas hur som helst.
Men vedertagen forskning visar att hundar knappast förtjänar att behandlas som saker eller ägodelar. De har en högt utvecklad kognitiv förmåga. Hundar har bland annat förmåga till empati, de har känsla för rättvisa och de kan också tänka framåt och planera för framtiden. Forskning och erfarenhet visar också att hundens valptid är oerhört viktig för bildandet av relationer och känslomässiga band och att separationer kan ge psykiska men.
Min egen hund, Electra, kom till mig när hon var sex månader. Mitt hem var det femte hemmet som hon kom till. De många känslomässiga uppbrotten hade gjort henne till en oerhört nervös hund. De första veckorna vågade hon inte vika från min sida ens för några minuter. Hon sprang runt mina ben, oavsett om jag bara förflyttade mig ett par steg i samma rum. Hon vågade inte möta min blick. Det tog ett halvår innan hon kände sådan tillit att hon kunde se mig i ögonen. Hon var i grunden ängslig, vilket yttrade sig i ett enormt tuggbehov (hundar får sänkt stressnivå när de tuggar) som gick ut över såväl tuggben som inredning och kläder. Hon var extremt stressad och rastlös och det första året gick jag milslånga promenader med henne, varje dag, för att hon skulle kunna gå ner någorlunda i varv under korta perioder.
I dag är hon en underbar hund som är extremt lyhörd och lättlärd. Men de där brustna relationerna under hennes valptid har satt livslånga spår. Hon är extremt fäst vid mig som person och vägrar att följa med vänner och bekanta om de t.ex. vill ta med henne på promenad. Hon blir våldsamt stressad om hon blir lämnad ensam i längre perioder. Kort sagt, hon har en väl utvecklad separationsångest och det råder inget tvivel om att det är hennes tidigare erfarenheter från valptiden som ligger bakom.
Jag skriver detta för att jag hoppas att på detta sätt förmå dig och övriga i programansvarig ställning på Svt att skrinlägga planerna på den planerade dokusåpan Hund i familjen. Redan nu vet jag att många liksom jag är upprörda och ledsna och i de sociala medierna diskuteras detta program mycket livligt. Jag har stor erfarenhet av arbete med olika djurskyddsfrågor och tvingas tyvärr konstatera att program av den här typen sänder ut helt fel signaler när det gäller synen på andra levande, kännande och tänkande varelser. Vi har ingen rätt att behandla dem som saker eller förtingligade ägodelar. Risken att någon av de inblandade hundarna tar psykisk skada är också uppenbar.
Jag har svårt att tänka mig att någon programansvarig ens skulle kunna tänka tanken att använda samma programkoncept under programtiteln ”Adoptivbarn i familjen”. För många människor är det lika absurt att göra ett sådant här program om hundar eller andra djur.
Jag vädjar till dig, i egenskap av högst ansvarig för Svt:s programutbud, att undvika att bidra till en hjärtlös och oetisk syn på hundar och andra djur genom att sända programserien Hund i familjen.
Vänliga hälsningar,
Jeanette Thelander
Djurägare, journalist och författare
Jag ser att ni planerar en ny dokusåpa, ”Hund i familjen”. Eftersom jag själv har erfarenhet av och kunskap om hundar som har tvingats bryta upp ur relationer under sin valptid, så tycker jag att det är en fruktansvärt dålig programidé. Programidén utgår ju från att djur är ”saker” som kan behandlas hur som helst.
Men vedertagen forskning visar att hundar knappast förtjänar att behandlas som saker eller ägodelar. De har en högt utvecklad kognitiv förmåga. Hundar har bland annat förmåga till empati, de har känsla för rättvisa och de kan också tänka framåt och planera för framtiden. Forskning och erfarenhet visar också att hundens valptid är oerhört viktig för bildandet av relationer och känslomässiga band och att separationer kan ge psykiska men.
Min egen hund, Electra, kom till mig när hon var sex månader. Mitt hem var det femte hemmet som hon kom till. De många känslomässiga uppbrotten hade gjort henne till en oerhört nervös hund. De första veckorna vågade hon inte vika från min sida ens för några minuter. Hon sprang runt mina ben, oavsett om jag bara förflyttade mig ett par steg i samma rum. Hon vågade inte möta min blick. Det tog ett halvår innan hon kände sådan tillit att hon kunde se mig i ögonen. Hon var i grunden ängslig, vilket yttrade sig i ett enormt tuggbehov (hundar får sänkt stressnivå när de tuggar) som gick ut över såväl tuggben som inredning och kläder. Hon var extremt stressad och rastlös och det första året gick jag milslånga promenader med henne, varje dag, för att hon skulle kunna gå ner någorlunda i varv under korta perioder.
I dag är hon en underbar hund som är extremt lyhörd och lättlärd. Men de där brustna relationerna under hennes valptid har satt livslånga spår. Hon är extremt fäst vid mig som person och vägrar att följa med vänner och bekanta om de t.ex. vill ta med henne på promenad. Hon blir våldsamt stressad om hon blir lämnad ensam i längre perioder. Kort sagt, hon har en väl utvecklad separationsångest och det råder inget tvivel om att det är hennes tidigare erfarenheter från valptiden som ligger bakom.
Jag skriver detta för att jag hoppas att på detta sätt förmå dig och övriga i programansvarig ställning på Svt att skrinlägga planerna på den planerade dokusåpan Hund i familjen. Redan nu vet jag att många liksom jag är upprörda och ledsna och i de sociala medierna diskuteras detta program mycket livligt. Jag har stor erfarenhet av arbete med olika djurskyddsfrågor och tvingas tyvärr konstatera att program av den här typen sänder ut helt fel signaler när det gäller synen på andra levande, kännande och tänkande varelser. Vi har ingen rätt att behandla dem som saker eller förtingligade ägodelar. Risken att någon av de inblandade hundarna tar psykisk skada är också uppenbar.
Jag har svårt att tänka mig att någon programansvarig ens skulle kunna tänka tanken att använda samma programkoncept under programtiteln ”Adoptivbarn i familjen”. För många människor är det lika absurt att göra ett sådant här program om hundar eller andra djur.
Jag vädjar till dig, i egenskap av högst ansvarig för Svt:s programutbud, att undvika att bidra till en hjärtlös och oetisk syn på hundar och andra djur genom att sända programserien Hund i familjen.
Vänliga hälsningar,
Jeanette Thelander
Djurägare, journalist och författare
ppet_brev_till_eva_hamilton.pdf | |
File Size: | 43 kb |
File Type: |