Omplaceringshundar är känsliga
Av Anders Hallgren
Vi har nu sett det på TV hur man låter familjer välja hund genom att "pröva på" ett antal, varpå de röstas ut en efter en tills en blir kvar. Eftersom det är hundar i TV-rutan är de flesta tittare förtjusta av det de ser. Men...
...hur mår hundarna?
Åh, det är inga problem, säger producenterna och deras hundexperter. Hundarna är bara glada att få vara med och uppleva lite i deras annars så trista tillvaro.
Motståndarna mot TV-serie "Huset fullt av hundar" hävdar att det är stressande och att det är ett cyniskt sätt att handskas med så känsliga djur som hundar. Dessutom, hävdar de mycket riktigt, är det ju inte hundarna som i första hand ska väljas ut, även om det är viktigt hur de är. Framför allt måste man bedöma de blivande hundägarna, hur lämpliga och kunniga de är. Det krävs mycket att ta sig an en ny familjemedlem.
KASAM
Ordet står för känsla av sammanhang och man anser att det är ett grundläggande behov hos alla varelser som lever i grupper. Det här begreppet myntades av Aaron Antonovsky vid Ben Gurion-universitetet i Israel som en förklaring till människors olika förmåga att hantera stressande upplevelser på. Det är uppbyggt av tre komponenter, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Relationerna och det som händer ska vara begripliga, man ska kunna hantera dem och det ska finnas en viss mening. Det här gäller i lika hög grad för hundar som för människor.
Begriplighet
Förstår man inte vad som händer, kan man inte se konsekvens och sammanhang i tillvaron, ökar stresspåslaget direkt. När nya händelser inträffar är det också viktigt att kunna veta vad som händer, ha en aning om vad som väntar, att kunna förutsäga - annars blir det inte begripligt. Så när en hund flyttas från ett ställe, en grupp som den tillhör, till ett annat ställe och en annan grupp, så kommer det att medföra en stressupplevelse. Inte lika mycket för alla, men för en del tillräckligt för att det ska visa sig i symtom som oro, problem att vara själv och liknande.
Hanterbarhet
Stress kan hanteras på olika sätt, vilket vi tydligt kan se hos hundar. En del drar sig undan, en del naggar och gnager på tassar, en del äter överdrivet, andra får dålig aptit, en del blir vilda och ska leka hela tiden, andra sover mest hela tiden, bara för att nämna några typiska symtom. Vid förändringar i livet försöker var och en på sitt eget sätt att bemästra händelserna, som när en som fallit i en strid ström i en flod, försöker simma mot stranden för att undgå att svepas med. Att ge upp är det sista man vill och kostnaden för det är hög - passivitet, inåtvändhet, känsla av hjälplöshet.
För en hund som tas från den grupp den tillhör, eller tror sig tillhöra, och placeras i en ny grupp, en ny familj, innebär det just en sådan stress. Vanligtvis övergående på någon till några veckor. Hundar har ju en fantastisk förmåga att anpassa sig. Men blir det flera nya familjer den placeras i så ökar stressen för varje gång denna stora sociala förändring sker.
Meningsfullhet
Kan man se en mening i omvälvande upplevelser, som t ex när hundar lär sig efter några gånger de varit på hundpensionat att de får komma hem, igen, klarar man sig ifrån större stresspåslag, förutom första gången. Säkert kan alla som arbetar på hundpensionat vittna om hur hundar första gången är oroliga, osäkra och passiva. Återseendet när husse och matte kommer för att hämta dem efter vistelsen blir en uppvisning av glädjescener som nästan får fram tårarna hos åskådarna.
Redan efter ett eller två tillfällen på hundpensionatet beter sig hunden nästan som den kommer till sitt hem nummer två och blir lycklig att återse personalen på pensionatet. Vistelsen där har fått en mening, den vet att den snart ska återse husse och matte.
Sammanhållning viktigast av allt
Hos sociala djur är det ju viktigt att flera psykologiska funktioner får medlemmar i en familj eller grupp, t ex en apflock, att behöva varandra, att söka sig till gruppen. Skydd mot fiender och bättre jaktmöjligheter är de ursprungliga funktionerna som gör att man vill vara ihop, tillsammans med de andra. Men eftersom sammanhållning är så livsavgörande finns flera andra psykologiska mekanismer för att säkra den, som om naturen inte har råd att chansa. Hit hör vårdbeteenden, lekar, olika kroppskontakter, ylande i grupp (hos hunddjur), "kissutbyte", hälsningsceremonier och mer.
Behov av tillhörighet är grunden
Vi kan se ett behov av att vara med de andra i gruppen så tydligt hos våra hundar. Den lilla valpens ständiga skuggande av oss när vi rör oss från rum till rum, är ju så tydlig som om det vore en bit tejp som satt fast på oss.
Lite senare, runt fyra, fem månaders ålder kommer den naturliga synkroniseringen till gruppens medlemmar hos hunden. Den börjar göra som vi. När vi är aktiva är den aktiv, när vi är stilla så är den stilla. De egna initiativen blir allt färre och beroendet av oss och det vi gör blir allt starkare för den egna aktiviteten.
Grunden för behovet av att ha någon att samordna sitt beteende med är ju tillhörigheten, livet i gruppen eller familjen. Stödet, hjälpen, skyddet och styrkan av gemenskapen kan inte bara rädda livet på de enskilda medlemmarna, det ökar möjligheterna att överleva.
Ja, det stressar
Som du förstår - och som vi sett tusentals gånger - kan en hund mycket väl byta hem. Visst medför det stress, det gör alla så pass radikala förändringar. Men är den hanterbar, så går den över efter en kortare tid. Ska hunden byta hem igen, då blir det starkare stress. Sker det sedan igen och igen då börjar det bli så mycket att man ser symtom. De kan vara av vitt skilda slag, så de kan vara svåra att förstå orsakerna till. Rädsla, ångest, aggression - vad som helst kan uppkomma beroende på individen och andra erfarenheter.
Trots det är det ju att föredra att ge en hund chansen på ett nytt hem i stället för att ta livet av den. Så långt har de flesta av oss kommit i vår mänsklighet och empati att vi kämpar för att våra djur ska få leva sin tid ut om de bara är friska.
Ärlighet på ena sidan och kunnande på andra
Avgörande för att förhindra upprepade omplaceringar är att den som har hunden från början är helt öppen och ärlig med alla tänkbara problem den har. Söker man ett nytt hem för att man upplever att hunden har problembeteenden och inte talar om det för de nya hundägarna, riskerar man ju att hunden blir en "vandringspokal".
Stora krav måste ställas på de som ska ta en omplaceringshund. Det viktigaste av allt: De ska vara förstående, empatiska, hjärtevarma människor. Det får inte vara några som vill ha en begagnad hund billigt, för att komma undan ekonomiskt. Sedan ska de vara kunniga, helst haft hund tidigare och de ska vara beredda att läsa och gå på moderna, mjuka kurser.
Experter och experter
En expert är en person som besitter specialkunskaper och som är kunnig på djupet inom sitt område. De experter som uttalar sig för TV:s "Huset fullt av hundar", har inte de kunskaper som TV borde ställa som krav, för då hade inte ett flertal hundar utsatts för stress genom att upprepat komma till flera familjer för en kortare tid.
Man behöver inte ens vara expert för att se hur hundar som byter hem, som första och starkaste symtom får separationsångest. Man kan inte lämna dem ensamma, ens för kortare stunder den första tiden. Det talar väl ett tydligt språk, eller hur?
Vi har nu sett det på TV hur man låter familjer välja hund genom att "pröva på" ett antal, varpå de röstas ut en efter en tills en blir kvar. Eftersom det är hundar i TV-rutan är de flesta tittare förtjusta av det de ser. Men...
...hur mår hundarna?
Åh, det är inga problem, säger producenterna och deras hundexperter. Hundarna är bara glada att få vara med och uppleva lite i deras annars så trista tillvaro.
Motståndarna mot TV-serie "Huset fullt av hundar" hävdar att det är stressande och att det är ett cyniskt sätt att handskas med så känsliga djur som hundar. Dessutom, hävdar de mycket riktigt, är det ju inte hundarna som i första hand ska väljas ut, även om det är viktigt hur de är. Framför allt måste man bedöma de blivande hundägarna, hur lämpliga och kunniga de är. Det krävs mycket att ta sig an en ny familjemedlem.
KASAM
Ordet står för känsla av sammanhang och man anser att det är ett grundläggande behov hos alla varelser som lever i grupper. Det här begreppet myntades av Aaron Antonovsky vid Ben Gurion-universitetet i Israel som en förklaring till människors olika förmåga att hantera stressande upplevelser på. Det är uppbyggt av tre komponenter, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Relationerna och det som händer ska vara begripliga, man ska kunna hantera dem och det ska finnas en viss mening. Det här gäller i lika hög grad för hundar som för människor.
Begriplighet
Förstår man inte vad som händer, kan man inte se konsekvens och sammanhang i tillvaron, ökar stresspåslaget direkt. När nya händelser inträffar är det också viktigt att kunna veta vad som händer, ha en aning om vad som väntar, att kunna förutsäga - annars blir det inte begripligt. Så när en hund flyttas från ett ställe, en grupp som den tillhör, till ett annat ställe och en annan grupp, så kommer det att medföra en stressupplevelse. Inte lika mycket för alla, men för en del tillräckligt för att det ska visa sig i symtom som oro, problem att vara själv och liknande.
Hanterbarhet
Stress kan hanteras på olika sätt, vilket vi tydligt kan se hos hundar. En del drar sig undan, en del naggar och gnager på tassar, en del äter överdrivet, andra får dålig aptit, en del blir vilda och ska leka hela tiden, andra sover mest hela tiden, bara för att nämna några typiska symtom. Vid förändringar i livet försöker var och en på sitt eget sätt att bemästra händelserna, som när en som fallit i en strid ström i en flod, försöker simma mot stranden för att undgå att svepas med. Att ge upp är det sista man vill och kostnaden för det är hög - passivitet, inåtvändhet, känsla av hjälplöshet.
För en hund som tas från den grupp den tillhör, eller tror sig tillhöra, och placeras i en ny grupp, en ny familj, innebär det just en sådan stress. Vanligtvis övergående på någon till några veckor. Hundar har ju en fantastisk förmåga att anpassa sig. Men blir det flera nya familjer den placeras i så ökar stressen för varje gång denna stora sociala förändring sker.
Meningsfullhet
Kan man se en mening i omvälvande upplevelser, som t ex när hundar lär sig efter några gånger de varit på hundpensionat att de får komma hem, igen, klarar man sig ifrån större stresspåslag, förutom första gången. Säkert kan alla som arbetar på hundpensionat vittna om hur hundar första gången är oroliga, osäkra och passiva. Återseendet när husse och matte kommer för att hämta dem efter vistelsen blir en uppvisning av glädjescener som nästan får fram tårarna hos åskådarna.
Redan efter ett eller två tillfällen på hundpensionatet beter sig hunden nästan som den kommer till sitt hem nummer två och blir lycklig att återse personalen på pensionatet. Vistelsen där har fått en mening, den vet att den snart ska återse husse och matte.
Sammanhållning viktigast av allt
Hos sociala djur är det ju viktigt att flera psykologiska funktioner får medlemmar i en familj eller grupp, t ex en apflock, att behöva varandra, att söka sig till gruppen. Skydd mot fiender och bättre jaktmöjligheter är de ursprungliga funktionerna som gör att man vill vara ihop, tillsammans med de andra. Men eftersom sammanhållning är så livsavgörande finns flera andra psykologiska mekanismer för att säkra den, som om naturen inte har råd att chansa. Hit hör vårdbeteenden, lekar, olika kroppskontakter, ylande i grupp (hos hunddjur), "kissutbyte", hälsningsceremonier och mer.
Behov av tillhörighet är grunden
Vi kan se ett behov av att vara med de andra i gruppen så tydligt hos våra hundar. Den lilla valpens ständiga skuggande av oss när vi rör oss från rum till rum, är ju så tydlig som om det vore en bit tejp som satt fast på oss.
Lite senare, runt fyra, fem månaders ålder kommer den naturliga synkroniseringen till gruppens medlemmar hos hunden. Den börjar göra som vi. När vi är aktiva är den aktiv, när vi är stilla så är den stilla. De egna initiativen blir allt färre och beroendet av oss och det vi gör blir allt starkare för den egna aktiviteten.
Grunden för behovet av att ha någon att samordna sitt beteende med är ju tillhörigheten, livet i gruppen eller familjen. Stödet, hjälpen, skyddet och styrkan av gemenskapen kan inte bara rädda livet på de enskilda medlemmarna, det ökar möjligheterna att överleva.
Ja, det stressar
Som du förstår - och som vi sett tusentals gånger - kan en hund mycket väl byta hem. Visst medför det stress, det gör alla så pass radikala förändringar. Men är den hanterbar, så går den över efter en kortare tid. Ska hunden byta hem igen, då blir det starkare stress. Sker det sedan igen och igen då börjar det bli så mycket att man ser symtom. De kan vara av vitt skilda slag, så de kan vara svåra att förstå orsakerna till. Rädsla, ångest, aggression - vad som helst kan uppkomma beroende på individen och andra erfarenheter.
Trots det är det ju att föredra att ge en hund chansen på ett nytt hem i stället för att ta livet av den. Så långt har de flesta av oss kommit i vår mänsklighet och empati att vi kämpar för att våra djur ska få leva sin tid ut om de bara är friska.
Ärlighet på ena sidan och kunnande på andra
Avgörande för att förhindra upprepade omplaceringar är att den som har hunden från början är helt öppen och ärlig med alla tänkbara problem den har. Söker man ett nytt hem för att man upplever att hunden har problembeteenden och inte talar om det för de nya hundägarna, riskerar man ju att hunden blir en "vandringspokal".
Stora krav måste ställas på de som ska ta en omplaceringshund. Det viktigaste av allt: De ska vara förstående, empatiska, hjärtevarma människor. Det får inte vara några som vill ha en begagnad hund billigt, för att komma undan ekonomiskt. Sedan ska de vara kunniga, helst haft hund tidigare och de ska vara beredda att läsa och gå på moderna, mjuka kurser.
Experter och experter
En expert är en person som besitter specialkunskaper och som är kunnig på djupet inom sitt område. De experter som uttalar sig för TV:s "Huset fullt av hundar", har inte de kunskaper som TV borde ställa som krav, för då hade inte ett flertal hundar utsatts för stress genom att upprepat komma till flera familjer för en kortare tid.
Man behöver inte ens vara expert för att se hur hundar som byter hem, som första och starkaste symtom får separationsångest. Man kan inte lämna dem ensamma, ens för kortare stunder den första tiden. Det talar väl ett tydligt språk, eller hur?
omplaceringshundar_r_knsliga.pdf | |
File Size: | 17 kb |
File Type: |
Angående TV-program med hundar
Den satsning som förbereds på Sveriges TV1 med hundar som ska väljas in i olika hem är till sin uppbyggnad sådan att risken är stor att man bryter mot djurskyddslagen. Konceptet kommer nämligen att medföra att hundarna utsätts för stress. Hundar är speciellt känsliga för sociala förändringar, vilket har att göra med deras ursprung.
Härstammar från vargen
Hunden har som egen art funnits i ungefär femtontusen år och härstammar från vargen. Denna tidsperiod har visserligen förändrat hunden, men ändå är den fortfarande så nära släkt med sin vilda förfader att de kan para sig och få fertil avkomma och de har i princip alla gener gemensamt. Det ska emellertid inte förnekas att domesticeringen också har gjort att de båda arterna har olikheter, men dessa gäller inte för hela beteenderepertoaren.
Det här innebär att vargens behov och beteende i stort går igen hos våra hundar, framför allt de grundläggande och de som har överlevnadsvärde.
Sammanhållningen livsviktig
Ett viktigt inslag i den sociala strukturen är sammanhållningen. En vargflock är en familj med mamma, pappa och ungar i olika åldrar som överlevt och stannat kvar i familjen i stället för att utvandra för att skaffa egna familjer.
Vargar har ett flertal beteenden för att vidmakthålla och förbättra den inbördes sammanhållningen, såsom vård, lek, kommunikation och olika typer av kroppskontakter. Vargforskaren Erik Zimen kunde exempelvis konstatera att alla i en vargflock under vandring tog nos-mot-päls-kontakter var tionde minut.
Tvärtemot gamla tiders uppfattning om aggressiva relationer har det visat sig att vilda vargar är mycket kärleksfulla med varandra. Föräldradjuren är monogama och lever som par livet ut. De, som också tidigare kallats ledarparet, är inte dominerande och "uppfostrande" - snarare är de ganska passiva och avslappnade i umgänget med de övriga.
De sociala banden
Dagligen arbetar vargarna på de sociala och emotionella banden, genom lekar, "uppvaktningar" från de yngre (slickningar mot de äldres munnar, svansviftningar, gnälljud med mera). Det förenar dem och binder dem samman, vilket också gör att de har ett samarbete i jakt och försvar man sällan sett i djurvärlden. I jaktens hetta, när de kämpar mot ett stort farligt byte som både sparkar och stångas, håller de ögonkontakt. De kan troligen styra varandra och komma in i olika roller gentemot bytet. Det här vore inte möjligt utan de starka sociala och emotionella banden och deras sammanhållning.
Hunden
Hunden har klart och tydligt kvar de beteenden från vargen som har med familjesammanhållning att göra och de som förstärker banden mellan individerna i gruppen. I vårt fall betyder det oss och vår familj. En hund leker med de vuxna och barnen och "uppvaktar" oss. En tydlig jämförelse är hundens beteende då familjemedlemmar kommer hem från att ha varit borta, det utlöser en intensiv uppvaktning med "pussar", svansviftningar och glädjetjut. Mycket sociala hundar kan bete sig på samma sätt även mot sådana som inte är familjemedlemmar, kanske mot alla människor. Men deras starkaste band är hela tiden med sin familj. Det är ju en av de företeelser som knyter människa och hund tillsammans och som är så psykiskt välgörande för oss.
Dessa beteenden grundas på behov av sammanhållning och står ursprungligen i överlevnadens tjänst. Det är till exempel en orsak till varför hundar har svårt att vara ensamma hemma. Deras behov av sammanhållning är genetiskt programmerad och har sådan genomslagskraft att det måste till mycket träning för att lära en hund att acceptera några få timmar ensam hemma per dag.
Starka behov
Hundar har alltså starka och ursprungliga behov för sammanhållning och ett stabilt socialt fundament att agera i och utifrån. Det här är behov som vi endast i ringa grad kan påverka och normalt är de så starka att om de inte uppfylls, kan det skapa problembeteenden. Alltså är det av stor vikt att vi känner till och respekterar hundens sociala behov.
Stress
Ett ouppfyllt behov skapar stress. Det är ju individens försök att ändra på sin situation genom ökad kroppslig aktivitet. Stress fungerar som en trestegsraket. Först reagerar kroppen med en kortvarig ökad anspänning. Hjälper inte det så kommer stresshormoner, främst adrenalin, att frisättas i större mängd, vilket ökar anspänningen ännu mer. Individen får en ökad vakenhetsgrad och muskelstyrka. Kvarstår behovet och ingen lindring har inträffat, ökar stressreaktionen ytterligare, denna gång med hjälp av ett annat stresshormon, kortisol. Detta kan skada om det blir långvarigt. Det är ett segt hormon med en halveringstid på 20 minuter och kräver rejäl vila och återhämtning.
Varför TV-programmet kan skada hundarna
Det är alltså lång tids stress som är farligt och speciellt känsligt ar det med stress som emanerar från ouppfyllda sociala behov. Ska hundar "prövas" in i olika familjer kommer de inte att få uppfylla sina behov av social stabilitet - att komma till en familj och få stanna där. Viktigt att tänka på är att detta handlar om vuxna hundar som redan en gång förlorat sin sociala kärngrupp och alltså utsatts för den stressen en gång redan. De är alltså extra känsliga för ytterligare byte av familj.
Flera hundar samtidigt
Är uppläggningen på serien så att flera hundar ska umgås samtidigt i en familj, tillkommer ytterligare stark stress. Då förs en komponent av konkurrens in i bilden. Trivs inte hundarna med varandra direkt utsätts de för en av de starkare stressfaktorer som finns. I en vargflock kan alltid den som inte trivs lämna flocken, men vi människor har svårt att se detta i en grupp med hundar. Skulle det sedan vara så att hundarna leker vilt med varandra, dröjer det inte länge förrän kortisolnivån är hög på grund av den kraftansträngning som leken innebär.
Olika symtom
Den stress som kan bli följden av att binda sig och sedan separera, för att binda sig på nytt, för att sedan separera igen och så vidare, kanske inte syns så som man förväntar sig rent mänskligt. Stress hos hundar yttrar sig vanligtvis i ökad aktivitet (en hund kan verka överdrivet glad och lekfull), ensamhetsproblem, extrem knytning till en eller flera familjemedlemmar, dåliga relationer till andra hundar och andra så kallade problembeteenden. Ofta har vi svårt att koppla ihop dem med orsakerna, med stressfaktorerna.
Att detta sammantaget går emot djurskyddslagens anda, om att djur ska behandlas väl och skyddas från onödigt lidande, är för mig helt uppenbart. Därför rekommenderar jag att programidén i TV1 arbetas om. Det finns så många andra sätt att visa hundar på.
Järna i december 2010
Anders Hallgren
psykolog/hundpsykolog
Härstammar från vargen
Hunden har som egen art funnits i ungefär femtontusen år och härstammar från vargen. Denna tidsperiod har visserligen förändrat hunden, men ändå är den fortfarande så nära släkt med sin vilda förfader att de kan para sig och få fertil avkomma och de har i princip alla gener gemensamt. Det ska emellertid inte förnekas att domesticeringen också har gjort att de båda arterna har olikheter, men dessa gäller inte för hela beteenderepertoaren.
Det här innebär att vargens behov och beteende i stort går igen hos våra hundar, framför allt de grundläggande och de som har överlevnadsvärde.
Sammanhållningen livsviktig
Ett viktigt inslag i den sociala strukturen är sammanhållningen. En vargflock är en familj med mamma, pappa och ungar i olika åldrar som överlevt och stannat kvar i familjen i stället för att utvandra för att skaffa egna familjer.
Vargar har ett flertal beteenden för att vidmakthålla och förbättra den inbördes sammanhållningen, såsom vård, lek, kommunikation och olika typer av kroppskontakter. Vargforskaren Erik Zimen kunde exempelvis konstatera att alla i en vargflock under vandring tog nos-mot-päls-kontakter var tionde minut.
Tvärtemot gamla tiders uppfattning om aggressiva relationer har det visat sig att vilda vargar är mycket kärleksfulla med varandra. Föräldradjuren är monogama och lever som par livet ut. De, som också tidigare kallats ledarparet, är inte dominerande och "uppfostrande" - snarare är de ganska passiva och avslappnade i umgänget med de övriga.
De sociala banden
Dagligen arbetar vargarna på de sociala och emotionella banden, genom lekar, "uppvaktningar" från de yngre (slickningar mot de äldres munnar, svansviftningar, gnälljud med mera). Det förenar dem och binder dem samman, vilket också gör att de har ett samarbete i jakt och försvar man sällan sett i djurvärlden. I jaktens hetta, när de kämpar mot ett stort farligt byte som både sparkar och stångas, håller de ögonkontakt. De kan troligen styra varandra och komma in i olika roller gentemot bytet. Det här vore inte möjligt utan de starka sociala och emotionella banden och deras sammanhållning.
Hunden
Hunden har klart och tydligt kvar de beteenden från vargen som har med familjesammanhållning att göra och de som förstärker banden mellan individerna i gruppen. I vårt fall betyder det oss och vår familj. En hund leker med de vuxna och barnen och "uppvaktar" oss. En tydlig jämförelse är hundens beteende då familjemedlemmar kommer hem från att ha varit borta, det utlöser en intensiv uppvaktning med "pussar", svansviftningar och glädjetjut. Mycket sociala hundar kan bete sig på samma sätt även mot sådana som inte är familjemedlemmar, kanske mot alla människor. Men deras starkaste band är hela tiden med sin familj. Det är ju en av de företeelser som knyter människa och hund tillsammans och som är så psykiskt välgörande för oss.
Dessa beteenden grundas på behov av sammanhållning och står ursprungligen i överlevnadens tjänst. Det är till exempel en orsak till varför hundar har svårt att vara ensamma hemma. Deras behov av sammanhållning är genetiskt programmerad och har sådan genomslagskraft att det måste till mycket träning för att lära en hund att acceptera några få timmar ensam hemma per dag.
Starka behov
Hundar har alltså starka och ursprungliga behov för sammanhållning och ett stabilt socialt fundament att agera i och utifrån. Det här är behov som vi endast i ringa grad kan påverka och normalt är de så starka att om de inte uppfylls, kan det skapa problembeteenden. Alltså är det av stor vikt att vi känner till och respekterar hundens sociala behov.
Stress
Ett ouppfyllt behov skapar stress. Det är ju individens försök att ändra på sin situation genom ökad kroppslig aktivitet. Stress fungerar som en trestegsraket. Först reagerar kroppen med en kortvarig ökad anspänning. Hjälper inte det så kommer stresshormoner, främst adrenalin, att frisättas i större mängd, vilket ökar anspänningen ännu mer. Individen får en ökad vakenhetsgrad och muskelstyrka. Kvarstår behovet och ingen lindring har inträffat, ökar stressreaktionen ytterligare, denna gång med hjälp av ett annat stresshormon, kortisol. Detta kan skada om det blir långvarigt. Det är ett segt hormon med en halveringstid på 20 minuter och kräver rejäl vila och återhämtning.
Varför TV-programmet kan skada hundarna
Det är alltså lång tids stress som är farligt och speciellt känsligt ar det med stress som emanerar från ouppfyllda sociala behov. Ska hundar "prövas" in i olika familjer kommer de inte att få uppfylla sina behov av social stabilitet - att komma till en familj och få stanna där. Viktigt att tänka på är att detta handlar om vuxna hundar som redan en gång förlorat sin sociala kärngrupp och alltså utsatts för den stressen en gång redan. De är alltså extra känsliga för ytterligare byte av familj.
Flera hundar samtidigt
Är uppläggningen på serien så att flera hundar ska umgås samtidigt i en familj, tillkommer ytterligare stark stress. Då förs en komponent av konkurrens in i bilden. Trivs inte hundarna med varandra direkt utsätts de för en av de starkare stressfaktorer som finns. I en vargflock kan alltid den som inte trivs lämna flocken, men vi människor har svårt att se detta i en grupp med hundar. Skulle det sedan vara så att hundarna leker vilt med varandra, dröjer det inte länge förrän kortisolnivån är hög på grund av den kraftansträngning som leken innebär.
Olika symtom
Den stress som kan bli följden av att binda sig och sedan separera, för att binda sig på nytt, för att sedan separera igen och så vidare, kanske inte syns så som man förväntar sig rent mänskligt. Stress hos hundar yttrar sig vanligtvis i ökad aktivitet (en hund kan verka överdrivet glad och lekfull), ensamhetsproblem, extrem knytning till en eller flera familjemedlemmar, dåliga relationer till andra hundar och andra så kallade problembeteenden. Ofta har vi svårt att koppla ihop dem med orsakerna, med stressfaktorerna.
Att detta sammantaget går emot djurskyddslagens anda, om att djur ska behandlas väl och skyddas från onödigt lidande, är för mig helt uppenbart. Därför rekommenderar jag att programidén i TV1 arbetas om. Det finns så många andra sätt att visa hundar på.
Järna i december 2010
Anders Hallgren
psykolog/hundpsykolog
tvspa.pdf | |
File Size: | 15 kb |
File Type: |